Utdrag ur Christer Häggs bok ”Fregatten Eugenies Världsomsegling”;
Virgin som chef
Det finns inte så mycket material som belyser hur Virgin var som chef på Eugenie- spridda kommentarer förekommer i deltagande officerares dagböcker som visar att han var omtyckt, i synnerhet för att han litade på sina vaktchefer och för att han var en djärv och skicklig seglare. Han älskade att segla i forcerad hård vind, då var han jämnt på däck. Svaga vindar tråkade ut honom, då visade han sig sällan. I en kommentar i samband med hans bortgång sägs att han var: ”…i tjänsten bestämd, möjligen häftig, aldrig obillig; utom tjänsten vänlig och meddelsam”. Manskapet hade ett omvittnat stort förtroende för sin chef.
Skogman skriver i sina biografiska anteckningar från 1893 följande om Virgin: ”Vår färd hade varit synnerligen gynnad av lyckan; snabba resor, intet haveri, ingen farsot, ytterst få sjukdomsfall. Man vore frestad att tillämpa Hertigens av Wellington valspråk ”Lyckan följer den raske”. Han var en rask man vår chef, Christian Adolf Virgin. Hos honom intet av den nervösa oro och det kink, som ofta nog förekom hos våra chefer på den tiden. Man behövde inte meddela honom varje liten segelförändring, utom vore hans nattorder vanligen: ”För alla segel som draga, bärga om så behövs; inträffar något mera betydande så underrätta mig”. Hans förtroende till vaktcheferna blev icke heller sviket; under hela resan knappast något enda haveri till väders. Därtill var han tillgänglig och välvillig, samt en i allo hederlig man. Men hans väsen föreföll emellanåt något fjäskig, var jämte, man skulle önskat honom äga något mera omfattande allmänna kunskaper. Han fick vid hemkomsten en väl betjänt befordran till amiralsgrad…”
(Skogman 1893)