Pommerska och Baltiska grenen

Pommerska grenen

Konung Gustaf II Adolf (1594-1632) sökte under den korta tid han verkade i Tyskland att på flera sätt befrämja Östersjöprovinsernas kulturella utveckling. Han grundade universitetet i Dorpat (nuvarande Tartu) 1631 och kallade som professor och prorektor den lärde teologen Andreas d.ä. Virginius (1596-1664). Denne blev senare biskop i Estland och vigdes till sitt ämbete 1658 i Uppsala. Hans broder kammarrådet Johann (Hans) Virgin (1590-1632) som titulerades ”Edel och välbördig Johan Virgin till Schwetzin” erhöll i donation en egendom i Ingermanland. De krigiska omvälvningarna i Tyskland under 1600 talet förminskade i hög grad den pommerska släktgrenen, där flertalet av männen gick i militärtjänst. Den siste av släkten som hade länsrätt (Lehnrecht) till Schwessin, var den preussiske översten Ernst Joachim v. Virgin. När han dog 1758 utan att ha några söner gick Schwessin ur släkten 1764 efter att ha varit i släktens ägo i 356 år.

Baltiska grenen

Den yngste av Urban Virgins 5 söner var Johann (Hans) Virgin (1565-1622) i Wollin. Hans son teologen Adrian I d.ä. Virginius (1605-1647) följde sin frände professor Andreas d.ä. till Dorpat (nuvarande Tartu) och blev där adjunkt vid universitetet och rektor för stadsskolan. Både hans son och sonson blev präster i Estland. Sonsonen pastor Adrian d.y. Virginius (1663-1706) översatte större delen av bibeln och psalmboken till estniska språket. Han tog även verksam del i landets försvar mot Ryssland och blev kallad ”böndernas överste”. Vid Dorpats erövring av ryssarna stannade han kvar i sin församling och blev efter svår tortyr halshuggen 1706. Hans stora familj förintades med undantag av en son Magnus Adrian (1699-1747), som blev far till tre blivande ryska officerare, vilkas avkomlingar sedan kunnat spåras ända till Sibirien. Sålunda blev bl.a. Johan Ludwig Gustavowitsch Virgin 1818 stadsfogde i Nertschink i östra Sibirien.

Efter slaget vid Poltava 1709 låg de tysk-baltiska provinserna öppna för det segrande Ryssland. Det var därvid icke så mycket vapnen som var avgörande, utan främst pesten och hungersnöden i de baltiska lägren. Under de följande nödåren blev en stor del av släkten Virgin i Baltikum förintad och genom freden i Nystad 1721 ryska undersåtar. Ett undantag var dock karolinen, kaptenen Bernhard II Virgin (1673-1743), som blev stamfader för hela den nu levande svenska släkten Virgin.